Ung och nyfiken

Amanda Melin är född 1984 och redan en hängiven släktforskare. Hon ägnar minst en timme om dagen åt sin nya hobby. Att lära känna sin historia är viktigt för henne.

Till vardags pluggar Amanda Melin historia. För ett drygt halvår sedan började hon att släktforska eftersom hon var nyfiken på sin släkt och var de kom ifrån.

– Jag tror att man lär känna sig själv bättre om man känner sina rötter. Jag har alltid varit intresserad av släkten i stort. Mormor minns ganska mycket och har hjälpt till en hel del. Jag har ganska liten släkt på båda sidor och jag ville veta mer om dem.

Amanda började med sin mammas sida i rakt nedstigande led från mormor och har nu nått ner till 1600-talet på de flesta. Till en början använde hon sig av släktforskarskivor.

– Där skriver man bara in namn och socken och trycker på sök och sedan får man se vad som dyker upp. Första steget är födsloboken där man ser var de bott någonstans. I början av kyrkböckerna står alla gårdar eller roten och vilka sidor de finns på. Funkar inte det får man leta igenom hela boken på egen hand.

Sedan några månader tillbaka abonnerar hon på Genline FamilyFinder. Det var en vän till familjen som tipsade om det nya sättet att söka på nätet.

– Det är mycket smidigare eftersom man kan sitta hemma och jobba istället för på biblioteket. Jag brukar hålla på någon timme om dagen. Folk i släkten hjälper också till och letar fram bilder och urklipp. Det finns ganska mycket efter min morfar som var skeppsgosse på bland annat af Chapman. Hans gamla vänner i föreningen ”Skeppsgossarna” har berättat många historier om honom.

Bönder och soldater

Hittills har Amanda främst hittat bönder, soldater samt några spelmän i släktleden bakåt. Däribland några frälsobönder som arbetade för adelssläkter och därför slapp betala skatt. Släkten på hennes mormors och morfars sida härstammar båda från valloner som kom till Sverige på 1600-talet och bosatte sig i Uppsala, närmare bestämt Österbybruk.

– Det sägs att en av dem spelade bort sitt hus till familjen Tham som i dag äger Österbybruk, men jag vet inte om det stämmer eftersom jag inte hunnit så långt bakåt. Det ska också finnas någon i släkten som stal och hamnade i fängelse men jag har inte hittat honom ännu. Däremot vet jag att en av soldaterna ligger begravd på kolerakyrkogården i Stockholm.

Amanda har beställt utdrag ur Soldatregistret för att få fram mer fakta och hittade bland annat en soldatsläkting som var med vid Pommern.

Släktförhållandena på morfars sida är lite mer oklara. Enligt ryktet var hennes morfars pappa inte hans biologiska far.

– Mormor säger att hon sett papper där han avsagt sig faderskapet men det verkar inte stämma. Jag har sett bouppteckningen och där står ingenting om att morfar skulle ha varit oäkta. Däremot bodde han mycket hos sin mormor och morfar. Antagligen uppstod ryktet eftersom morfar var väldigt mörk och nästan såg sydländsk ut medan hans bror var ljus och blond. Hans bror var också skeppsgosse men han fastnade i en båtpropeller och dog när han var ung.

Ryska rötter

På pappans sida råder betydligt mer komplicerade släktförhållanden. Amandas farfarsfar var svensk från Helsingborg och farfarsmor var ryska. Paret träffades i Riga, Lettland, och fick tillsammans tre barn. Ett av barnen, en flicka, försvann under första världskriget.

– Min farfar och hans bror tog sig till Tyskland på ett kapat tåg när farfar var 15 år. Tyskarna sa att de fick stanna om de gick med i armén vilket båda gjorde. Tydligen blev farfar aldrig sig själv efter det. Han var den ende överlevande ur sin bataljon och han har lämnat efter sig brev där han beskriver en massa blodiga händelser under första världskriget.

Efter kriget återförenades mor och söner och tog sig via roddbåt över till Sverige. I dödsattesten står det att Amandas farfarsmor dog som änka men enligt ryktet ska maken ha lämnat familjen långt tidigare.

– Jag har inte hittat några spår efter farfarsfar. Jag vet att han hette Wallin i efternamn men det var flera med samma namn som utvandrade från Helsingborg vid samma tidpunkt, säger Amanda.

Adopterad av sin egen far

Amandas egen pappa växte upp i olika fosterhem innan han så småningom blev adopterad av sin biologiska far och hans fru.

– Farfar ville inte ta hand om pappa från början men hans fru övertalade honom. Hon visste att pappa fanns och ville att han skulle bli en i familjen. Jag har försökt forska på pappas biologiska mamma men jag har inte lyckats hitta hennes flicknamn ännu. Nu har jag beställt hennes bouppteckning och jag hoppas att det finns med där. Hon hörde av sig till pappa en gång, på hans 50-årsdag, men det var enda tillfället de hade kontakt, berättar Amanda. Det är svårt att hitta uppgifter från 1900-talet eftersom de inte finns utlagda på grund av sekretessen. Istället får man söka via bouppteckningar, Länsarkiv etc. Däremot har jag lyckats hitta en kusin till pappa som han lekte med som liten och henne har vi träffat några gånger.

Annan bild av familjen

I sommar tänker Amanda besöka Uppsala och Österbybruk för att se var hennes släktingar bodde och verkade. Hon hoppas också hitta några som fortfarande bor kvar.

– Mormor tillhörde den första generationen som flyttade därifrån. Jag har aldrig varit där tidigare men det ska vara väldigt vackert. På bruken i Uppland kan man dessutom leta i böckerna över anställda för att få mer information om vad de gjorde, var de bodde, vad de tjänade och så vidare, säger Amanda. Det svåraste med att släktforska är när folk flyttar mycket och byter socken eller att spåra oäkta barn. Jag har hittat två hittills. Mamman åkte ofta bort för att föda barnet och sedan kan det vara svårt att följa spåren. Annat som kan vara klurigt är att tyda texten i kyrkböcker. Vissa präster var väldigt noggranna när det gällde alla i församlingen, andra bara när det rörde sig om ”fint folk”.

Just nu håller Amanda på att sammanställa ett släktträd för att sen fortsätta luska vidare.

– Släktforskning gör att man får en annan bild av familjen. Det gör att man blir mer medveten om var man kommer ifrån, men jag vill veta mer! Annars blir det ganska ytligt, mest namn och årtal. Jag planerar att göra en sammanställning av det jag får fram så småningom och skicka till dem som fortfarande lever. Men det är lite att pyssla med. Att släktforska tar aldrig slut!