Visst är det fascinerande att kunna släktforska i den omfattning som är möjligt idag? Det är dock lätt att man blir bländad av en perfekt matchning i databaserna. Man kan komma så nära som rätt årtal, rätt namn och rätt ursprungsplats när man är inne och gräver i arkiven.

Dock är det även så att man kan råka stöta på fallgropar, där två personer ser nästan misstänkt lika ut. Då blir lite saklig sannolikhetstänkande guld värt. I stället för att förlita sig på magkänslan går det att väga chanserna, testa olika hypoteser och komma fram till den mest rimliga tolkningen. I denna artikel får du lite olika sätt att tänka kring din släktforskning.

Namn och datum som luras – lär känna “baslinjen”

Börja med att sätta en grund för hur vanligt något är. Om du forskar i en socken där var fjärde pojke döps till Anders runt år 1743, säger det något om hur lite ett ensamt förnamn hjälper i efterforskningarna. Lägg därför alltid ett raster av frekvens ovanpå dina filterträffar: hur vanligt är namnet i just den här perioden? Hur tätbefolkad är platsen? Hur ofta förekommer den här yrkestiteln i sökningarn?

Gör en snabb inventering av källor som finns för tiden och orten. Detaljer som husförhörslängder, flyttar, vigslar, dop och begravningar säger mycket. När samma individ siktas över flera olika platser, återkommande och gärna med små men konsekventa mönster, en viss gård, eller by, stiger sannolikheten för att du hittat rätt person. Ett ensamstående datum däremot är sällan avgörande.

Behandla datum som koordinater som behöver korspejlas, inte som facit. Om man undrar mer över husförhörslängderna, som är gamla kyrkoböcker med information om invånare i en viss församling, går det att själva söka i arkiven hos Riksarkivet.

Låt oddsen guida din källkritik

Ibland uppstår en klassisk kollision. Två personer med samma namn, födda samma år, inom ett par kilometers radie. Här hjälper ett enkelt oddsresonemang. Lista allt som talar för respektive individ och bedöm hur ofta den detaljen rimligen kan uppstå av en slump. En ovanlig flyttkedja (soldattorp – torp i grannbyn – stadskvarter), en yrkeskombination eller ett återkommande dopvittne med stark koppling till en viss gård väger mer än ett vanligt namn eller ett ungefärligt födelsedatum.

Vi pratar dagligen om oddsen för att något ska stämma och använder det som en mental genväg – inte olikt hur vi använder ord som casino för att illustrera sannolikhet och risk. Det är ett bra sätt att eliminera feltolkningar och en del av poängen med släktforskningen. Ett ensamt bevis kanske känns som en tillfällighet men fem små, samstämmiga signaler pekar oftast åt det rätta hållet.

Kombinera evidens för att bygga en starkare profil

Bygg din slutsats som en liten statistisk modell, fast i ord. Ta med allt som stärker din sökprofil och som gör sökområdet mindre. Här är några viktiga bitar:

• Rörelsemönster över tid. Följ en person genom geografiska flyttmönster i historien. Om individ A dyker upp i exakt de byar där din släkt senare återfinns, medan individ B rör sig i en annan krets, pekar sannolikheten på A.
• Yrke och sociala nätverk. Dopvittnen, faddrar och grannar bildar mönster som stärker din tes. Att samma dräng, soldat eller skomakare återkommer i flera händelser skapar en kedja av sannolikheter som är svår att förfalska.
• Namnbruk i familjen. Dubbla förnamn, sällsynta släktnamn och namngivningsmönster (t.ex. varannan generation) ökar träffsäkerheten.
• Avvikelser som blir ledtrådar. Återkommande felstavningar, en sällsynt gårdsbeteckning eller en flytt samma vecka som en storrekrytering till ett regemente – detaljerna kan tippa vågskålen.

Ett praktiskt knep är att räkna “oberoende tecken”. Två starkt beroende indicier – exempelvis två uppgifter som båda härstammar från samma präst i samma bok – motsvarar i princip en datapunkt. Tre svagare men oberoende tecken från olika källtyper kan däremot tillsammans vara mer övertygande än ett ensamt “starkt” bevis.