Bonden var kärnan i det svenska ståndssamhället och tillhörde det fjärde ståndet i riksdagen. Ställningen ärvdes inte formellt men gick ofta i familjen. En bondes sociala ställning varierade kraftigt beroende på hemmanets storlek (mantal) och jordens ägoförhållanden. Skattebönder hade högst status eftersom de ägde sin jord.