Kolaren byggde och vaktade kolmilan, där ved brändes långsamt under jordtäcke för att bilda träkol. Kolet var oumbärligt för järnframställningen vid bruken. Kolarlivet var hårt och isolerat - kolaren bodde i skogen flera veckor i sträck. Många kolare var torpare eller småbönder som hade kolning som bisyssla.