När du bläddrar i en husförhörslängd från 1780-talet möts du av förkortningar varje gång prästen sparade skrivkraft. ”hh.”, ”bef.”, ”oä.”, ”u.m.” – betydelserna är inte alltid uppenbara och flera förkortningar har olika betydelse beroende på sammanhang. Den här guiden förklarar de 120 vanligaste förkortningarna som dyker upp i kyrkoböcker, husförhörslängder, domböcker och bouppteckningar – med en sökbar databas som hjälper dig hitta rätt betydelse snabbt.

Sök efter en förkortning

Skriv in förkortningen (t.ex. ”hh.”, ”oä.” eller ”bef.”) så visas alla kända betydelser. Sök även på själva ordet om du vill hitta alla förkortningar för en viss betydelse.

De vanligaste förkortningarna förklarade

Civilstånd

I husförhörslängden anges varje persons civilstånd med en- eller tvåbokstavsförkortning. g. betyder gift, ofta följt av vigseldatum eller partner. og. är ogift, och ogh. (ogift hemma) används för vuxna som fortsatt bodde hos föräldrarna. enk. eller änk. betyder änkling/änka, oftast med årtalet för makens/makans död. oä. eller u.ä. markerar oäkta barn, det vill säga barn födda utanför äktenskapet – en vanlig notering i 1700- och 1800-talets kyrkoböcker som kräver noggrann tolkning.

Familjerelationer

Dessa förkortningar talar om släktskapet till husbonden. hh. betyder ”hans hustru” och står vid namnet på husbondens fru. s. är son, d. är dotter. I omgifta familjer användes specialförkortningar som s.i.f.g. (son i första giftet) eller s.i.s.g. (son i senare giftet). För fosterbarn stod fosters. eller fosterd.. Var försiktig med d. – det kan också betyda ”död”, beroende på sammanhang.

Yrken och titlar

Prästen förkortade yrken systematiskt. hem. stod för hemmansägare eller hemmansbrukare (bonde med eget eller arrenderat hemman), torp. var torpare (arrenderad torp), bksit. var backstugusittare (jordlös fattig). Bland tjänstefolk var dräng och piga de huvudsakliga begreppen. sol. eller sold. var soldat, båts. var båtsman. Kyrkliga titlar förkortades ofta: kyrkoh. för kyrkoherde, kpl. för komminister eller kapellpredikant.

Handlingar och händelser

f. betyder ”född” med årtal, men kan också betyda ”fader” i familjekolumnen. d. betyder ”död” (med datum) i dödsboken men ”dotter” i familjekolumnen. begr. är ”begraven”, och konf. är ”konfirmerad” (oftast vid 14-15 års ålder). em. står för ”emigrerad” – mycket vanligt från 1860-talet när den stora utvandringen till Amerika började. v.p. eller v:p betyder ”vaccinerad mot smittkoppor” och blev en standardnotering från 1810-talet.

Latinska förkortningar

Fram till mitten av 1800-talet använde prästerna ofta latin i kyrkoböckerna. nat. (natus/nata) betyder ”född”, bap. är ”döpt”, mort. är ”död”. copul. (copulatus) är ”vigd”, sep. (sepultus) är ”begraven”. Åldersangivelser gavs ofta med aetat. (i åldern): ”aetat. 60” betyder 60 år gammal. För ungefärliga uppgifter användes cir. (circa – omkring). eod. (eodem) betyder ”samma dag” och användes när flera händelser registrerades på samma datum.

Tips för att tolka förkortningar

1. Samma förkortning kan ha flera betydelser

Lär dig läsa sammanhanget. Ett ”d.” i dödsbokens datumkolumn betyder ”död” men i husförhörslängdens familjekolumn betyder det ”dotter”. Ett ”f.” före ett årtal betyder ”född” men ”f.” utan årtal kan betyda ”fader”. Prästernas skrivsätt var oftast konsekvent inom samma bok, så studera några säkra exempel innan du tolkar tvetydiga fall.

2. Jämför med läsliga delar

När en förkortning är svår att tolka – leta efter samma prästs handstil i andra delar av boken där han skrivit ut ordet fullt. Präster var konsekventa och skrev samma förkortning likadant genom hela sin tjänstetid.

3. Förkortningar varierar mellan socknar och tidsperioder

En förkortning som inh. betyder ”inhyses” överallt, men skrevs som ”inhyses”, ”inhyseshjon” eller bara ”hyses” i olika socknar. Dessutom utvecklades nya förkortningar när nya begrepp uppstod – ”statare” kom först på 1800-talet, och ”emigrerad” blev standardnotering från 1860-talet.

4. Riksarkivet har en komplett PDF-ordlista

För ovanliga förkortningar som inte finns i vår databas har Riksarkivet en omfattande ordlista med cirka 600 förkortningar för folkräkningar. Du hittar den på Riksarkivets webbplats.

Vanliga frågor

Varför förkortade prästerna så mycket?

Papper och bläck var dyra, och prästen skulle föra böcker för kanske 1 500–3 000 sockenbor. Att förkorta vanliga ord som ”hustru” till ”hh.” eller ”dotter” till ”d.” sparade både tid och utrymme. Dessutom hade prästerna hög utbildning med latin som akademiskt språk, så latinska förkortningar som ”nat.” och ”mort.” var naturliga för dem.

Vad betyder ”oä.” egentligen?

oä. står för ”oäkta” och betyder att barnet fötts utanför äktenskap. Det var en juridisk och social kategori som påverkade barnets rättigheter i samhället, inklusive arvsrätt och sociala förmåner. Oäkta barn kunde senare legitimiseras genom föräldrarnas efterföljande giftermål – då ströks anteckningen eller kompletterades med ”legit.” (legitimerad).

Hur skiljer jag ”hh.” från ”h:u”?

Båda betyder samma sak – ”hans hustru”. hh. är dubbelbokstavsformen som var vanligast i 1700- och 1800-talets kyrkoböcker. h:u (med kolon) är en äldre förkortning som användes mer i 1600-talet och tidigt 1700-tal, särskilt av latinkunniga präster. Båda har alltså samma betydelse men signalerar olika tidsepoker.

Vad betyder siffror som ”1/4 mant.”?

Siffror följt av ”mant.” (mantal) anger storleken på bondens hemman som en andel av ett fullt mantal. ”1/4 mant.” betyder ett kvartshemman – en bonde med mindre jord än genomsnittet. ”1/2 mant.” är ett halvhemman, ”1 mant.” är ett fullt hemman. Ju större mantal, desto rikare var bonden generellt.

Källor: Riksarkivet: Förkortningsordlista för folkräkningar; Rötter – Sveriges Släktforskarförbund; Svenska Akademiens Ordbok; Arkivguiden.