Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping vill bredda användningen av DNA-släktforskning till att identifiera okända avlidna. Metoden är samma som löste dubbelmordet i Brattås efter tjugo år: jämför DNA från en oidentifierad person mot släktträd i kommersiella DNA-databaser tills man hittar släktingar och kan ringa in identiteten.
Sedan sommaren 2025 är metoden tillåten i brottsutredningar i Sverige. Nu pekar släktforskarna på NFC på nästa steg: namnlösa gravar och oidentifierade kvarlevor där anhöriga väntat i decennier på besked.
Brattås-fallet visade vad metoden klarar
Dubbelmordet på Tor Öberg och Gerd Wiklund i Brattås begicks i juni 2005. I tjugo år låg utredningen i stort sett still. När DNA-släktforskning väl tilläts som metod tog det bara några månader innan en misstänkt greps den 8 april 2025. Det var det första gripandet i Sverige som metoden ledde till efter lagändringen.
Det är värt att förstå vad det betyder rent praktiskt. Polisen hade DNA från brottsplatsen i två decennier utan att kunna matcha det mot någon. Det som ändrades var inte tekniken att läsa DNA, det var möjligheten att jämföra profilen mot släktträd som privatpersoner byggt i databaser som MyHeritage, Ancestry och FamilyTreeDNA. När en avlägsen kusin finns i databasen kan släktforskaren arbeta sig bakåt och framåt i trädet tills bara en eller ett fåtal personer återstår.
Det är ett rent släktforskningsarbete utfört av kriminaltekniker. Siri Aili Fagerholm, verksamhetsexpert på NFC, har beskrivit gruppen som ”i princip självlärda”, de har lärt sig metoden i pilotprojekt, bland annat i utredningen av dubbelmordet i Linköping 2004.
Från brottsutredning till identifiering av avlidna
Argumentet för att utvidga metoden är enkelt: en okänd död person har också anhöriga. Det finns gravar i Sverige utan namn, och kvarlevor i rättsmedicinska arkiv som aldrig kunnat identifieras trots polisanmälan, efterlysning och traditionell DNA-jämförelse mot register.
Två konkreta situationer där metoden skulle göra skillnad:
- Oidentifierade kvarlevor från äldre fynd. Skelett som hittats i skogsmark eller vid grävarbeten där dödsorsaken inte är brottslig men identiteten saknas.
- Namnlösa gravar med bevarat DNA. Personer som begravts som okända under 1900-talet och där släktingar fortfarande söker svar om en försvunnen anhörig.
I dag finns inget legalt utrymme för NFC att använda kommersiella DNA-databaser för dessa fall. Lagändringen sommaren 2025 omfattar bara brottsutredningar med höga krav på allvarsgrad. Integritetsskyddsmyndigheten har granskat metoden noga eftersom den berör DNA-data från privatpersoner som aldrig samtyckt till polisiär användning.
Vad det betyder för dig som släktforskar
Om en avlägsen släkting saknas i din egen forskning, försvunnen i början av 1900-talet, emigrerad utan spår, eller ”borta” i en husförhörslängd utan vidare anteckning, finns redan i dag flera vägar att gå innan polisens metod blir aktuell.
Skatteverket utfärdar dödsfallsintyg med släktutredning för relativt sent avlidna, vilket fastställer den rättsliga släktkretsen. För äldre fall ger Riksarkivets person- och släktforskning hjälp med kvalificerad arkivforskning mot avgift.
Själva metoden NFC använder är samma som vilken amatörsläktforskare som helst kan tillämpa, fast med en avgörande skillnad: de har ett okänt DNA-prov som startpunkt, du har ett namn. För dig är det oftast lättare. En kombination av:
- DNA-test hos en kommersiell aktör (MyHeritage, Ancestry, FamilyTreeDNA, 23andMe)
- Husförhörslängder och församlingsböcker via Riksarkivets digitala forskarsal
- Bouppteckningar som ofta listar alla arvingar med namn och bostadsort
… kan i många fall identifiera okända personer i din egen släktkrets utan att gå via myndigheterna. Vill du bygga grunden själv är DNA och släktforskning en startpunkt, och komplett guide till svenska arkivkällor ger överblick över vilka källor som täcker vilka tidsperioder.
Integritetsfrågan ligger kvar
Det som gör metoden kontroversiell är inte tekniken utan datakällan. När du tar ett DNA-test hos MyHeritage eller Ancestry samtycker du till att din DNA-profil används för att hitta släktingar, andra privatpersoner som också testat sig. Att samma profil sedan kan användas av polis för att ringa in en misstänkt mördare, eller identifiera en okänd död, är inte vad de flesta tänkte på när de spottade i röret.
Lagstiftaren har därför satt höga trösklar. Metoden får i dag bara användas vid mycket allvarliga brott, och varje fall kräver särskild prövning. Om utvidgningen till identifiering av avlidna ska bli verklighet krävs antingen en ny lagändring eller ett tydligt regelverk som balanserar de anhörigas rätt till svar mot integriteten hos släktingar som aldrig samtyckt.
Vanliga vägar för att söka information om avlidna släktingar
För dig som söker en specifik försvunnen släkting innan du ens börjar tänka i DNA-banor:
| Tidsperiod | Främsta källa | Var hittar du den |
|---|---|---|
| 1860–1930 | Folkräkningar | Riksarkivet, digital tillgång |
| 1500-tal–1991 | Kyrkoböcker (församlingsbok, husförhörslängd, död- och begravningsbok) | Riksarkivets digitala forskarsal |
| 1800–1930 | Emigrantregister (passagerarlistor, USA-källor) | Emibas, Ancestry, ArkivDigital |
| 1700-tal, nutid | Bouppteckningar | Riksarkivet, häradsrätter |
Att kombinera dessa i rätt ordning är ofta det som löser ett spår. Så börjar du släktforska går igenom själva sökmetodiken steg för steg.
Vad som händer nu
NFC har signalerat behovet. Lagstiftaren har inte svarat. Tills vidare gäller att DNA-släktforskning är ett verktyg för polisen vid grova brott, inte ett allmänt redskap för att namnge okända gravar. För släktforskaren på hobbynivå förändrar det inget direkt, men det är värt att notera hur snabbt en metod som var pilotprojekt 2020 blev avgörande i en riktig mordutredning fem år senare.
Den genealogiska kompetensen på NFC bygger på samma kunskap som vilken erfaren släktforskare som helst har. Skillnaden är tillgången till brottsplats-DNA och rätten att korsköra det mot kommersiella databaser. Den dagen samma rätt utvidgas till okända avlidna kommer namnlösa gravar att börja få namn, och anhöriga som väntat i fyrtio år att få besked.
FAQ
Vad är DNA-släktforskning som brottsutredningsmetod?
DNA från en brottsplats jämförs mot släktträd i kommersiella DNA-databaser för att hitta avlägsna släktingar till den okända personen. Genom traditionell släktforskning ringar man sedan in identiteten. Metoden blev tillåten i Sverige sommaren 2025.
När användes metoden första gången i Sverige med resultat?
Brattås-mordet från 2005 löstes med metoden i april 2025, då en misstänkt greps. Det var det första gripandet efter lagändringen. Metoden hade tidigare använts i pilotprojekt, bland annat för dubbelmordet i Linköping 2004.
Vill NFC använda metoden för andra ändamål än brott?
Ja. NFC har uttryckt önskemål om att få använda DNA-släktforskning för att identifiera okända avlidna och namnge gravar utan namn. Argumentet är att även dessa personer har anhöriga som söker svar. Det kräver dock ytterligare lagändring eller särskilt regelverk.
Kan jag själv använda samma metod för att hitta okända släktingar?
Ja, principen är densamma. Ett DNA-test hos MyHeritage, Ancestry, FamilyTreeDNA eller 23andMe ger dig matchningar mot avlägsna kusiner. Kombinerat med kyrkoböcker, bouppteckningar och folkräkningar kan du identifiera okända personer i din egen släktkrets.
Är min DNA-data hos MyHeritage eller Ancestry tillgänglig för polisen?
Tillgången är reglerad och kräver särskild prövning. Svensk polis får i dag bara använda metoden vid grova brott och med höga trösklar. När du tog testet samtyckte du till matchning mot andra privatpersoner, inte automatiskt till polisiär användning. Reglerna kan dock skilja sig mellan databaser och länder.
Var hittar jag information om avlidna släktingar utan DNA-test?
Skatteverket utfärdar dödsfallsintyg med släktutredning för senare avlidna. För äldre fall är husförhörslängder, död- och begravningsböcker samt bouppteckningar de viktigaste källorna, alla tillgängliga via Riksarkivet.
