Änkor hade en särställning i äldre svensk rätt. De kunde överta driften av hemmanet till dess att sonen blev myndig eller omgifte sig. Många änkor gifte om sig snabbt eftersom en ensam kvinna hade svårt att klara ett jordbruk. Förkortningen "e." (enka) används flitigt i kyrkoböcker. Efter 1845 fick änkor samma arvsrätt som änklingar.