Nattvarden (communio) var en central kyrklig plikt. Från 1686 års kyrkolag skulle alla konfirmerade gå till nattvard flera gånger per år. Prästen kontrollerade vid husförhöret att alla hade deltagit. Den som inte gått till nattvard på länge kallades "obefintlig" eller "utesluten ur nattvarden" - en social skam. Böcker över nattvardsgäster (D I-serien) finns i vissa kyrkoarkiv.